Överklagande till Länsrätten

Detta är den exakta ordalydelsen av mitt överklagande:

Fortfarande under design, fixar länkar,,, ha överseende....

Grunden till denna hemställan är således att Känngård inte anser sig vara obegränsat skattskyldig i Sverige och att Känngård, för det första sedan sin utresa den 4 juni 1998 har, därefter, sin fasta bostad i Förenade Arab Emiraten, i Emiraten Dubai varför omprövningsbeslutet fattats och upprättats på helt felaktig och oriktig grund.

Enligt gällande lagstiftning, rättspraxis och anvisningar från Skatteverket, gäller, att en person som flyttar från Sverige till ett annat land och anskaffar fast bostad där får anses upphöra att vara bosatt i Sverige vid avresan härifrån, om det står klart att bosättningen i utlandet pågår under längre tid än ett år. Prövningen görs i efterhand vid var taxering och grundas enbart på objektiva fakta rörande den skattskyldiges bosättningsförhållanden för vart taxeringsår. Någon bosättningsutredning har inte gjorts.

Känngård driver, för det femte, även företagen McGordons Ltd som han etablerat på Cypern efter sin utflyttning, augusti 1998 och företaget McGordons LLC med sina fasta driftställen i Dubai från var man har förmedlat två affärstransaktioner, en, till antalet, 2001 och en, till antalet, annan förmedlings transaktion 2002.

För det sjunde har Känngård från 1999 Permanent Uppehållstillstånd och emigrations dokument i sitt pass som bevisar att han är, med motsvarande svensk definition, obegränsat skattskyldig i Dubai, Förenade Arab Emiraten.

Dessa beskrivna sakförhållandena, ett till sju, utgör således grunden i de rättsfakta som torde utgöra grunden till en bedömning i bosättningsfrågan för en person som är utflyttad.

Att Känngård, som var utflyttad redan den 4 juni 1998, därefter, mer än 40 månader senare, kom att med sin hustru ingå ett köpeavtal i juli 2001 om att förvärv en bostadsrättslägenhet i Huddinge, men avtalsmässigt tillträtt lägenheten i september (ej fysiskt) samma år, torde, om det nu var tillämpligt så som ett kriterium, för att vägas in till förhållanden som har betydelse i fråga om att avgöra huruvida den utflyttade personen har väsentlig anknytning, sakna betydelse i detta mål.

Makarna har INTE vistats eller ens besökt lägenheten 2001, efter att man tillträtt lägenheten. Det är väl känt för Skatteverket att makarna första gången besökte lägenheten 2002, vilket bevisar att SKV både förvanskar kända fakta och söker uppmåla en osann bild som är osedvanligt osmakligt och oacceptabel utövning.

Förvärvet i sig medför inte enligt gällande rättspraxis att man har väsentlig anknytning till Sverige. Är det dessutom även bevisat att man inte har använt lägenheten, synes Skatteverkets påstående, då den används i en bedömning som en väsentlig vikt, vara en högst subjektiv förvanskning av verkligheten i syfte att gagna tjänstemannens, möjliga personliga intressen. Detta avser även de fastigheter som makarna senare förvärvat i Graninge.

Bosättningsbegreppsfrågor har sin grund i förhållanden som gäller då man lämnar och skriver ut sig från landet eller i direkt anslutning till att man utflyttar (avreser). I Känngårds fall har tiden som förflutit från utflyttning, avresa, fram till i dag endast inneburit att förankringen i Dubai blivit än starkare och än mer omfattande, vilket en bosättningsutredning skulle ha påvisat.

Sedan SKV åsidosatt såväl gällande lagstiftning, anvisningar och än mindre följt lagen (3 kap. 1§ TL) om krav på utredning, är det av stor betydelse för rättssäkerheten att Länsrätten fattar ett delbeslut, vilket även kan om möjligt bespara det allmänna och enskilda stora arbetsinsatser och minska ekonomiska skador.

SKV har inte, vilket man skall, genomfört en speciell bosättningsutredning. SKV har vidare bl.a. genom att manipulera kända fakta, dels sökt hoppa över grundrekvisitet och dels slå samman flera års händelser in i en och samma beskrivning (bedömning), i syfte att få det att utstå som skäl för att tillämpa begreppet ’väsentlig anknytning’. Skatteverket har allvarligt åsidosatt både sin skyldighet att vara objektiv men även äventyrar rättssäkerheten.

Vidare hävdar Skatteverket att Känngård handlat försumligt och oriktigt då han inte avlämnat deklaration vart år efter sin utflyttning från Sverige och därför påförts taxeringen och skattetillägg mm och låter detta argument utgöra en slutsats i deras egen bedömning.

Känngård har för tax 2002 avlämnat deklaration i Sverige och redovisat de inkomster som han ansett skall redovisas i Sverige, dvs inkomster från näringsfastighet.

Så vitt vi känner till skall en person som avflyttat från Sverige, under fem år besvara frågor från Skatteverket, om Skatteverket söker utreda ett visst förhållande för något eller ettvar av de aktuella åren.

Något beslut om återflyttning finns ej heller.

Skatteverket hävdar vidare att försäljning från Malmö Sturups frihandelsområde är omsättning gjord i Sverige samt att 10% av den mängd telefoner som kom att levereras sakna underlag samt att försäljning gjorts till ett stort antal kunder i Sverige – vilket i sak är en lögn och osmaklig förvanskning av kända fakta.

Värt att nämnas är att Skatteverket upprättat sitt underlag på Preforma dokument ej slutgiltiga dokument, vilket i sak utgör en skillnad i både antal och pengar.

Värt att vidare nämnas är att BrightPoint kom att köpa mer än 99.9% av de totalt antal förmedlats telefonerna och sålts till en och samma part. Att söka utmåla en bild av ’andra’ kunder och omfattande försäljning till andra kunder får stå för Skatteverkets vilda fantasier och deras förmåga att manipulera kända fakta.

Känngård och McGordons har lämnat som stöd till äldrevården 1 telefon och ett antal telefoner till idrottsrörelsen samt ett mindre antal så som presenter till vänner.. sammantaget möjligen 300 telefoner.

Samtliga affärsdokument beskriver även tydligt att köparen skall ombesörja och bekosta eventuella införselavgifter eller mervärdesskatt – Förmedlingen har avsett varor för export och Ericsson angivit detta i deras dokument.

Att en, till antalet 1, förmedlings affär 2001 som kom att delas upp i 3 leveranser och avslutas 2002 i lagens mening är varaktig och omfattande aktiv näringsverksamhet torde vara ett mycket felaktigt påstående.

För att avgöra bosättningsfrågan och frågan om väsentlig anknytning torde detaljer av den typ som Skatteverket fokuserat på i sitt omprövningsbeslut helt vara ägnat direkta taxeringsfrågor varför Känngård inte upptar Länsrättens tid att kommentera dessa, i nuläge.

Ett delbeslut i frågan om bosättningsfrågan och tillämpning av begreppet väsentlig anknytning kan ju bara grundas på faktiska omständigheter, inte en godtycklig trosuppfattning eller än mindre utifrån vad en enskilda handläggare subjektivt har som sin / sina personliga omdömen.

Slår Länsrätten an Känngårds linje bör även Länsrätten fatta beslut om att inhibera alla andra beslut som har direkt eller indirekt konsekvens av att Skatteverket i sin grund utelämnat det väsentligaste – dvs är Känngård ett svensk skattesubjekt eller ej under de aktuella åren, var för sig.

Finns det ett minsta tvivel på hur sakfrågan skall bedömas borde SKV med tanke på nivån av ingripande inte bara göra en mycket noggrann och särskild bosättnings utredning, för vart år var för sig, man är även skyldig att införskaffa sig rätt kompetens, så har bevisligen ej skett.

Redovisade sakförhållanden och Länsrättens goda insikt i ärenden som direkt eller indirekt rört Känngård allt sedan 2003 torde sammantaget utgöra sådan grund att Länsrätten kan fatta ett omedelbart interimistiskt beslut om att i väntan på en deldom inhibera taxeringsbeslut och upphäva tidigare beslut om betalningssäkring eller meddela att dessa inte vidare skall gälla intill Länsrätten kommit att fatta ett delbeslut eller avgör målet, enligt Förvaltningsprocesslag 1971:291 § 28.

Det bör för ordningens skull även påpekas att Känngård genom att ge SKV tillgång till SAMTLIGA handlingar från datorer i Dubai har sökt hjälpa SKV med en mycket tidig insikt och redogörelse för sakförhållanden. Det bör även vidare understrykas, att om Känngård skulle ha handlat i syfte att undanhålla staten insikt eller låta Sverige få fördel av de framgångar han och hans företag haft, torde ju knappast de investeringar som de facto genomförts och inletts ha skett.

SKV hävdar att man gjort en revision hos Känngård, sedan Känngård bevisligen bor i Dubai och sedan de aktiva näringsverksamheterna drivs i Dubai skulle en revision ha skett i Dubai. De handlingar och underlag som SKV baserar sin revision på är de backuper (kopior) av datamedia som Känngård lämnat ut. Man har således inte baserat sin revision på allt underlag bara en del av faktiskt underlag.

Man kan således ganska enkelt komma till den slutsatsen att SKV åsidosatt de mänskliga rättigheterna och att Känngård med familj utsatts för åtgärder som vida överskrider ändamålet.

Känngård hemställer vidare att Länsrättens chef i detta unika fall skall avstå från att lotta ut målet till en slumpvald handläggare utan väljer att utse Kerstin Widmark, sedan hon i dag med sin rika insikt i frågor som rör både Känngård kan bespara det allmänna stora resursbesparingar samt underlätta att frågan kan avgöras skyndsamt..

Känngård kräver i övrigt ersättning för de kostnader som han haft och sitt ombud haft, vilket uppgår till sammanlagt 22 timmar a 1 500 kronor vilket är 33 000 kronor samt egna utrednings kostnader till det symboliska beloppet om 5 000 kronor. Andra krav på ersättning för den skada som SKV åsamkat kommer att drivas i annat mål.

Dubai den 29 April 2005

Lars Olof Känngård