Bakgrund - Tvångsutskriven - Ständiga påhopp - Vad har nu hänt - Bakgrund
Överlgande till Länsrätten i webformat - Inledning
Beskrivning av Sakfråga
Faktiska Omständigheter
Handledning vid Internationell beskattning
Bosättningsutredning
Sammanfattning
Vad mer säger Lagen
Bilagor

Omprövningsbeslut

Varför bemöda sig att publicera detta på en hemsida?

Varför lägga ner så mycket jobb?

Varför dessa ständiga anklagelser från Skatteverket / Skattemyndigheten ?

Allt för många undrar vad som egentligen har hänt och än fler ställer sig naturligtvis frågan om han den där Känngård verkligen kan ha gjort fel eftersom Skatteverket i så många fall och så många år ständigt kommit med nya anklagelser ?

Den svenska pressen synes bara vara intreserad av vad som initialt händer man följer sällan upp vad som sedan hände eller om det faktiskt låg något i vad myndigheten påstot.

Det är just därför betydelsefullt att i vart fall söka beksriva verkligheten på ett öppet och ärligt sätt,så att var och en kan skapa sig en rättsriktig bild av vad som hänt.

Det två skäl jag kunnat komma fram till, varför samma myndighetspersoner synes ha den 'skattefria' förmånen att under betald arbetstid få förfölja och faktiskt, ursäkta språket, jävlas med personer som tar egna initiativ.

Tyvär kan man inte vara bara diplomatisk, inte minst sedan myndigheternas nonchalans att följa även sina egna anvisningar helt åsidosätts till förmån för en myndighetsutövning som enligt min mening är ett landsförederi och det största hotet mot en tillväxt i svaga kommuner och avlägsna landsändar.

Det som gör att man helt tappar tilltro till 'systemet' är det faktum att domstolsutslag efter domstolsutslag fäller myndigheter och svenska staten för olika lagöverträdelser, medans utövaren endast ser dessa domslut som att den skattskyldige lyckats smita undan.

Grundbeskrivningen och grundansvaret hos en myndighetsperson och dess ledning har 'råkat' försvinna i handläggningen och en egen värld av rättstillämpning har kommit att få fotfäste i det svenska osamhälle (samhälle som strävar i negativ riktning).

Så varför gör nu myndigheterna på detta vis, först handlar det om myndighetsutövarens egna intressen att bibehålla sitt arbete. Inte ett oväsentligt argument. Det andra argumentet är nog mer kontroversiellt, men nog så sant. Har man en gång bestämt sig för att någon är en 'skattesmitare' låter man sin egen fantasi ta överhand och man blir fartblind.

Att jag sedan råkar vara 'annorlunda' som entreprenör och driven att ständigt starta nya projekt gör ju naturligtvis det hela än mer intressant, för hur kan någon vara inblandad i så mycket då jag själv aldrig har haft en egen idé – är väl vad en stackars myndighetsutövare sitter och funderar på en fredagskväll framför Bingolotto och ett par öl.

Systematisk förföljelse skulle nog vara en bra beskrivning om detsamma skulle hända en så kallad minoritetsgrupp i samhället. Det sjuka är att INGEN på någon nivå har vare sig kurage eller samhällsansvar att se till en helhetsbild och därigenom kunna se hur fel allt är.

En annan viktig orsak att ta sig denna tid och bemöda sig med att dokumentera och beskriva vad som hänt och händer är en ren terapeutisk orsak. Skulle jag inte genom ett omfattande eget engagemang vid sidan av de många sakkunnigas insatser och i vissa fall ett ganska omfattande näst intill forskningsarbete, för att begripa hor lagar borde tillämpas, skulle jag nog ha gått under. Att komma till insikt i hur fel och hur vårdslöst myndighetsutövare utför sina arbeten ger ju i vart fall en insikt i vad som måste förändras.

Att behålla den insikt för mig själv, kan ju näppeligen skapa förbättringar. Mitt hopp står till de som söker att finna lika tänkande och med dessa hemsidor söka visa att en kamp kan ge resultat och att man inte skall ge upp.

Eller vilken slutsats kommer du fram till efter att du nu läst detta?

Hör av dig med dina synpunkter alla tillrop är välkomna, skicka ett email till lars@bullerbo.se

Har du läst andra delar av hemsidan har du säkert läst vad som hänt våren 2004 då Skatteverket gjorde en rassia på Bullerbo och sökte genomföra en så kallad betalningssäkring om 10 miljoner kronor. Där man som grund för sitt förfarande hade erhållit en anmälan från den kände narkotikamissbrukaren och tillika narkotika langaren Näslund om att jag skulle ha sålt mobiltelefoner i Sverige för många miljoner kronor.

I mitt fall har jag avrest från Sverige den 4 juni 1998 för att därefter vara permanent bosatt i Dubai, Förenade Arab Emiraten. Vid min avresa och under den första tiden i Dubai, var väl tanken att först försöka återhämta mig efter det som tidigare hänt, då Skattemyndigheten och Länstyrelsen skjutit den senaste skapelsen i sank, genom att man inte stått för ingågna avtal och gjort oriktiga anklagelser om skattefusk.

Till det något makabra i hela denna händelse hör att Skatteverket som nu påstår att jag skall vara skattskyldig i Sverige tidigare drivit inför domstol sitt krav att jag skall vara utskriven från Sverige.

Skatteverket, eller som det då var Skattemyndigheten lät tvångsutskriva mig från Sverige genom att den 22 december 1999 registrera mig som utflyttad från Sverige.

Bert Wiklund vid Länsrätten fattar så sitt beslut att Lars Olof Känngård skall vara ansedd utflyttad, beslut meddelat den 7 februari 2000.

Samme person, Bert Wiklund har sedan fattat beslut att nu då Känngård tjänat pengar i Dubai, då skall han inte anses bo i Dubai utan då bor han helt plötsligt i Sverige fast han inte bor, vistas eller driver aktiv näringsverksamhet i Sverige.

obs! Tidpunkt för utresa är den tidpunkt från när man anses vara utflyttad, inte det datum som anges i folkbokföringen. En detalj värd att minnas.

Det synes vara en märklig rättsordning att en domstol kan fatta två beslut som går helt emot varandra, inte minst sedan det senare beslutet endast fattats på en trosuppfattning, inga fakta, så som en bosättningsutredning.

Så låt oss nu titta på vad som hänt:

Är man enligt lagen inte bosatt i Sverige och man har sin verksamhet utanför Sverige och inte vistas i Sverige mer än under kortare besök, torde Skatteverkets försök att beskatta en utlandsbosatt person inte bara vara dumdristigt utan även ett handlande som inte kan anses vara annat än en ren personförföljelse, inte minst då man inte bryr sig i de bosättningsintyg som faktiskt uppvisats tidigt.

Som du säkert vet har Skatteverket och Åklagarmyndigheten allt sedan jag startade TeliTel i Sollefteå 1995 gjort ett stort antal anklagelser om att Känngård skulle vara en skattebrottsling och genom olika beslut påfört mig en rad olika eftertaxeringar och anklagat mig för olika skattebrott. Vilket även skedde då jag startat företaget Trendit 1997.

ALLA dessa anklagelser och eftertaxeringar har sedan, flera år senare visat sig vara felaktiga och anklagelser lagts ned och eftertaxeringar blivit undanröjda eller förändrade till min fördel.

ALLA dessa aktiviteter har utförts av samma Skatteförvaltning och samma handläggare som utövare.

Att nu göra vad man gjort 2004 är lite väl magstarkt, enligt min syn, eftersom man helt utelämnat grunderna i vad lagstiftningen anger, dvs man kan ju inte påföra en utlandsbosatt person skatt i Sverige för pengar han tjänat i ett annat land, bara för att man tycker så, som enskild handläggare.

Naturligtvis skulle det vara önskvärt att personer som har företag i ex vis Dubai även skall betala skatt i Sverige, men detta får nog förbli ett önsketänkande och endast vittna om Skatteverkets mycket bristande omdöme och i detta fall sinnesbefriad myndighetsutövning, kan leda till vad man nu lyckats göra, trots att alla kriterier i lagen utelämnats.

Så låt mig nu få beskriva vad som hänt och hur man lyckats komma till sina slutsatser.

I Sverige gäller numera Inkomstskattelagen (IL) som grund för beskattning. En relativt ny lag som enligt min mening är en klar förbättring från tidigare något otydliga och svårtolkade lagar.

Vem är skattskyldig i Sverige?

Låt oss ta en titt på vad lagen säger. Den lag som jag här hänvisar till och citerar är Inkomstskattelagen även kallad som förkortning IL.

AVD. II SKATTSKYLDIGHET

3 kap. Fysiska personer

Innehåll

1 § Detta kapitel gäller för fysiska personer.

Det finns bestämmelser om

- obegränsat skattskyldiga i 3-16 §§,

- begränsat skattskyldiga i 17-21 §§, och

- skattskyldighet för överlåtna pensioner eller andra periodiska inkomster i

22 och 23 §§.

Detta kapitel i IL beskriver således skattskyldighet och hur man skall dra gränser för när en skyldighet inträffar för en fysisk person. Fysisk person är alltså en privatperson.

Som du här kan se, skiljer lagen på obegränsat skattskyldig och begränsat skattskyldig. Troligen hade lagen tidigare ett yttryck 'skattskyldig' och sedan en massa olika undantag. De nya begreppen är tydliga och ger ju inte så många möjligheter att missförstå dess riktiga innebörd.

Om man vare sig bor i Sverige eller ej vistas i landet stadigvarande är det ju ganska självklart att man inte enligt lagen är obegränsat skattskyldig. Med stadigvarande menar man en person som sammanhängande vistas i Sverige mer än 183 dagar per år. Avbrott för resor till andra länder avräknas inte, såvida det inte finns speciella omständigheter.

I förarbeten till lagen finns en hel del propositioner och rättsfall som sammantaget visar att man inte med automatik bara kan rycka ut den tredje punkten som avser 'väsentlig anknytning' så att denna, självständigt så att säga skapar en möjligheten till en snävare tolkning.

Men låt oss titta på vad lagen säger om begreppet vesäntlig anknytning:

Läser man ex vis anvisningar som Skatteverket utgivit som handledning för frågor som rör Internationella beskattning, förarbeten mm till lagen kan man tydligt förstå att det avgörande hänger samman med hur situationen såg ut då man faktiskt flyttar från Sverige. Inte tidpunkten då man blir registrerad för sin utflyttning i folkbokförings registret utan tidpunkten då man faktiskt avrest.

Vad som sedan under de uppräknade anknytnings kriterierna anges, att den som har, från den dag då man avrest innehar en skyldighet att visa att man inte har anknytning skall inte ses eller är ej en skyldighet att vart år skicka in en deklaration eller bevis om var man bor.

5 års regeln är en skyldighet som innebär att man under den tiden skall besvara frågor från Skatteverket, om Skatteverket gör sådan förfrågning.

Ställer således inte Skatteverket någon fråga så behöver man inte heller skicka några uppgifter.

Syftet här är att, i det fall Skatteverket tror sig se att man har en anknytning som skulle kunna leda till en begränsad eller obegränsad skattskyldighet, då skall man kunna få fram faktiska underlag till en så kallad bostadsutredning och utifrån den kunna fatta beslut om en person trots att han bor i annat land skall anses vara skyldig att betala skatt i Sverige.

Att det skulle finnas en automatisk skyldighet att lämna in egna uppgifter vart år under de första fem åren är helt felaktigt och saknar all grund. Påstår en myndighet motsatsen förvränger man lagen och hittar på egna lagar. (myndighetsmissbruk)

Man måste också förstå syftet och bakgrunden till varför olika lagar har kommit att bli formulerade så som dom nu är formulerade.

En lag, görs ju sällan, om ens någon gång för att det skall utgöra ett hinder i att ett samhälle utvecklas framåt eller att den skall innebära att en viss typ av personer diskrimineras. Lagar upprättas i syfte att skapa rättvisa och blir komplexa för att de måste ta hänsyn till så många olika möjliga omständigheter, där inte en möjlighet skall kunna slå ut en annan utan i slutänden vara rättvisa.

Vad jag med detta vill säga är att en lag naturligtvis skall skydda landets intressen, i detta fall att få in skatt på de inkomster som bör vara en grund i landets skatteintäkter. Har en person i sitt uppsåt sökt att kringgå lagen för att exempelvis betala mindre skatt, skall naturligtvis rättvisa skipas och rätt skatt skall betalas.

Har exempelvis en person ett företag i Sverige och genom god framgår börjar tjäna mycket pengar är det ju vanligt att han skapar utländska företag som han indirekt eller direkt kontrollerar och genom olika transaktioner söka minska den vinst som han faktiskt haft i sin Svenska verksamhet men som han önskar betala mindre skatt för. Samma förhållande gäller ju även en privatperson.

Det är därför som lagen säger avgörande att utreda hur förhållanden ser ut för vart enskilt fall och därför har även Skatteverket upprättat anvisningar om att man MÅSTE upprätta en särskild bosättningsutredning.

En bosättningsutredning skall upprättas för vart taxeringsår och skall tydligt beskriva såväl fördelar som eventuella nackdelar och inte minst beskriva de faktiska förhållanden som avser den aktuella personens egentliga bosättning i det land där han bor.

Hoppar man över detta förfarande och baserar sin myndighetsutövning och beslut eller åtgärder på en godtycklig övertygelse om att, i detta fall Känngård, naturligtvis är ett Svenskt skattesubjekt bara för att han heter Känngård, har ju myndighetspersonerna åsidosatt den grund vi alla, som Svenskar skall leva och inrätta våra liv efter – den svenska lagstiftningen.

Läser du Skatteverkets Omprövningsbeslut, kan du även notera att Skatteverket slår samman flera OLIKA års händelser in i en egen typ av antagen förebild, vilket även det saknar förankring i lagen.

I mitt överklagande kan du läsa och förhoppningsvis förstå var punkt i min argumentation som upprättats i syfte att även kunna bibringa myndigheten ny kunskap i frågor som man borde anse att dom skulle begripa.

Därefter går man till Länsrätten och handläggaren, i detta fall Bert har nog med arbete och har ingen anledning att tro annat än att Skatteverket har sina papper i god ordning, så beslut fattas om att åtgärderna anses vara skäliga och det faktiska tillslaget får stöd att genomföras.

Så snart myndigheten slår till skickar Känngård till Åklagaren handlingar som visar att han inte är bosatt i Sverige, genom att visa permanent uppehållstillstånd i anat land.

Detta ändrar inte åklagarens beslut.

Skatteverket hävdar att omständigheter så som att makarna Känngård fött barn i Sverige och att man köpt lägenhet och fastigheter i Sverige innebär att man har väsentlig anknytning varför man anser att man handlat enligt vad lagen föreskriver.

I mitt överklagande kan du läsa att frågan om väsentlig anknytning inte är en faktor som kan avgöras utifrån en godtycklig åsikt från en handläggare utan bara baseras på faktiska omständigheter, direkta fakta inga antaganden eller än mindre en trosuppfattning.

Så vad är det då som driver myndighetspersoner att utelämna rättsfakta till förmån för sina egna intressen att söka påföra någon beslut som helt strider mot faktiska omständigheter.

Antingen är det som jag tidigare sökt påvisa en direkt förföljelse, sedan man så snett har anklagat mig för alla saker som senare visat att de har haft fel varför de har blodad tand att ständigt söka nya möjliga grunder att anföra nya anklagelser utifrån.

Eller så har man andra syften, ex vis kan ju en anledning grunda sig i att man måste upprätthålla en viss nivå av arbete för att ens avdelning inte skall läggas ner eller att man inte uppnår de statistiska krav som man har att nå upp till.

Finns det en koppling mellan deras egen lönesättning och resultat av taxeringar som de påför personer och företag.

Ställer man frågan till Skatteverket får man naturligtvis svaret att så är det ju inte alls.

Men tänk efter, en utredare som lyckas spotta ur sig en stor mängd eftertaxeringar anses ju inom Skatteverkets organisation som en flitig medarbetare med stora värden som enligt upprättade handlingar bör berika statens inkomster med ett antal nya miljoner.

Finns det tror du en uppföljning av vad det man har påstått sedan blev det faktiska utfallet?

Har en person påförts en taxering på en miljon och han sedan 5 eller 10 år sedan via domstolsbeslut får rätt – heter det att personen 'lyckats' undgå beskattning för att det saknats underlag eller ej kunnat bevisats.

Skillnaden mellan vad som från början var en helt felaktig eftertaxering och vad sedan slutligen kom att avhandlas i en domstol mäter ingen jämförelse och myndighetsutövaren slår sig för bröstet även om han förlorat målet.

Detta är grunden till varför det saknas tillit till vad myndigheter gör i sitt utövande.

Felaktigheter i påståenden som görs mot en privatperson eller ett företag måste ställas i relation till de resurser som myndigheter missbrukar i sin utövning.

Pratar man med domstolspersonal ända upp på Regeringsrätten får man det tydliga intrycket att 'språket' är diplomatiskt då man avkunnar domar, i syfte att ge 'vinkar' om möjliga fel men omspunnet av ord som en oinvigt inte ens förstår.

Än mindre lär ju en handläggare på en skattemyndighet begripa innebörden i hur en domstol har uttryckt sig och föga intresse har han eller hon att medge att man på något sätt brustit i sin utövning. Man har ju bara gjort det man trott var rätt.

Skulle en domstol i sak beskriva att myndigheten direkt brustit eller handlat fel har ju domstolen så att säga gått utöver vad som var avsikten att avgöra i sak, i det aktuella målet och avkunnat även en dom i hur just myndigheten har förfelat.

Detta strider på sätt och vis mot just vad lagen beskriver att en domstol skall göra, vilket får den följden att vi inte i samhället kan förbättra utövning så att det inom en överskådlig tid går att skapa förbättringar.

Dessa beskrivningar av verkligheten skall inte ses som en klagovisa utan snarare önskar jag dela med mig av den insikt som jag fått av alla dessa turer och söka dela med mig av en åsikt som i sin grund avser att just finna former för ett bättre Sverige, även om jag bor och verkar i Dubai.

Om man inte försöker förstå och inte ventilerar de riktiga grunderna kan vi ju inte heller bidra med förbättringar.

Observera att mitt ärende och vädjan om hjälp varit föremål för möjlig rättning ända sedan dessa anklagelser riktades mot mig av personer som tagit del av mina redovisade fakta ända upp på högsta ledningen inom Skatteverket på deras huvudkontor i Stockholm.

Hoppa vidare

Hoppa till web versionen av Överklagandet, tryck här!

Läs hela överklagan, tryck här

Läs Skatteverkets Omprövningsbeslut, tryck här.

Vill du komma till Dokument index trycker du här eller för att komma tillbaka till
startsiden, tryck här.

Dubai den 2 maj 2005 Lars Olof Känngård - Ansvarig utgivare